(beskrivning av rasen)
Havanaisen är en godmodig och mycket vänlig hund. Den är mjuk, lättfostrad och snäll. Det behövs inga hårda ord eller handgripligheter, den vill och gör alltid sitt bästa för att ha det trevligt tillsammans med såväl hundkompisar som ägare. Havanaisen trivs när alla trivs.
Den är lugn och behaglig, ändå skulle ingen komma på idén att kalla den trög. Havanaisen uppskattar i hög grad att lära sig konster och tricks. De tycker också om att leka och de umgås gärna, och i lättsam ton, med andra hundar. Dominans är för den ett okänt begrepp.
Tack vare sitt mjuka temperament och fjärran från alla tendenser till översitteri samt sin förmåga att lära kvickt (och rätt!) är havanaisen på många sätt en bra ras att välja för den otränade hundägaren. Havanaisen blir sällan eller aldrig en problemhund.
Bichon Havanais är en dvärghund och ingår i FCI-anslutna länder i den stora Sällskapshundgruppen (Grupp 9). Den är liten, mankhöjden ligger hos de flesta omkring 25 cm, vikten runt 5 kg. Kroppen är något längre än hög. Havanaisen ska vara robust i kropp och benstomme med väl rundad bröstkorg, men den får aldrig bli tung eller satt. Huvudet har en platt och bred skalle, stopet är obetydligt markerat. Nospartiet är relativt spetsigt, pigmentet i nosspegeln ska vara svart. Ögonen är stora, mandelformade och mycket mörka, helst svarta.
Pälsen - som förekommer i en mängd färger, vanligast är creme - är kanske det som omedelbart identifierar havanaisen och skiljer den från andra dvärghundar av liknande konstruktion. Hårremmen ska vara lång, silkesmjuk och tämligen åtliggande. Pälsen består av underull och silkigare täckhår. Helhetsintrycket är "sportigt".
Pälsvården är också något man bör tänka på innan man skaffar sig en Havanais. Vill man behålla denna vackra långa päls kräver det en mycket regelbunden pälsvård.
Havanaisen har en mycket spänstig gång och när en Havanais har gjort något den tycker är bra kommer den struttande med ett stort leende på läpparna.
Havanaisen är liten, men den är varken ömtålig eller bräcklig. Den har ingen påtaglig jaktinstinkt och den uppför sig alltid väl också utan koppel. Den är intresserad av det mesta och placerar sig gärna mitt i händelserna centrum.
Havanaisen är något avvaktande mot främlingar och står gärna framåt lutad i 45° vinkel och på behörigt avstånd då den ska undersöka det nya besöket innan den avgör om han/hon ska godkänna personen
Rasen är inte behäftad med utbredda ärftliga sjukdomar och medellivslängden ligger förmodligen runt elva, tolv år, men det finns hundar som blivit avsevärt äldre.
Men vad är det då egentligen som gör rasen så oemotståndlig? Personligheten - som har lika många fasetter som en diamant
