Rasbeskrivning Ardenner

Huvudet: Torrt, lagom stort i förhållande till halsen och vackert ansatt

Halsen: Tillfredställande längd som harmoniserar med hästens storlek, samt jämt övergående i bogarna

Manken: Väl markerad

Bogarna: Välställda med lagom lutning

Bringan: Bred

Bröstkorgen: Djup och väl välvd

Ryggen: Kort och bred

Länden: Kraftig

Korset: Långt, brett, lagom sluttande, svansen väl ansatt

Låren: Breda, tjocka, djupa med bra muskulatur

Extremiteter: Låga, torra, kraftiga, breda och välställda med markerade framknän och breda väl inskenade hasar

Rörelserna: Vägvinnande och korrekta

Temperament: Lugnt och tydande på gott lynne

Kroppsbyggnaden: Harmonisk och könskaraktärerna väl utpräglade

Storlek: Hingst ca 155- 165 cm, och sto ca 152 – 162 cm stångmått över manken.

Färger: Brun, fux, svart, svartbrun, silverbrun, silversvart ,brun-röd-svartskimmel, silver-brunskimmel, samt avblek bar skimmel

Totalomdöme: Väl sluten, djup, bred, grov, och muskulös

Condroz-platån har ansetts vara den Belgiska hästens egentliga urhem. Rasens historia är lång och ärorik.

När Julius Caesar år 57 före kristi födelse kom till Gallien, fann han i det nuvarande Belgien- en hård och outtröttlig lanthäst som var stamfader till den nuvarande ardennerhästen. Under den ryska kampanjen, år 1812 kunde Napoleon inte nog berömma de outtröttliga ardennerhästarna, vilka alla hans övriga hästar dukade under av köld och hunger.

Den franska hären under nämda fälttåg på en enda natt förlorade 30,000 hästar, men ardennerhästen uthärdade kölden och nöjde sig med halmen som utgjorde ryska bondstugornas tak, och lyckades på så vis stå emot alla umbäranden.

Till vårt land infördes de första Ardennerhästarna år 1873, då Greve C;G Wrangel anskaffade tre hingstar från Ardennerna till ett Värmländskt hingstbolag. År 1874 importerade han stona Rigoletto och La Mere till Blomberg i Skaraborgs län. Därmed var också grunden lagd till vårt första och äldsta svenska ardennerstuteri.

Idag har rasen funnits så länge i landet och genom det målmedvetna avelsarbetet är så väl konsoliderad, att den numera räknas som en inhemsk ras och kallas för ” Svensk Ardenner ”.

Fram till mitten på 1940-talet blomstrade ardenneraveln som mest, då ca: 1,200 hingstar var verksamma i aveln, därefter avhästades lantbruket genom att den motoriserades, men trots det så betäcks det omkring 11,000 ston år 1960. Något att jämföra med dagens ca 580 ston.